- I'm tired of using technology

I need you right in front of me

Jag var verkligen ostabil igår. Hela min kropp vred sig åt alla håll för att lämna plats åt själens utbrott. Men jag blir bara så jäkla less. Vad är det för fel på mig? Eller alla andra? (för att göra Fia och Marina nöjda) Allt faller mig ur händerna när jag ska ta i det, inte för att jag alltid är så otroligt seriös med det, ibland vill man bara undersöka av nyfikenhet. Men jag gör något, som ingen kan säga vad, som gör så att folk tröttnar eller vad det nu handlar om. Kanske borde jag bara ge efter min principer (om det ens är det det nu är), kanske borde jag vara hon som jag inte vill vara, ett tag bara kanske?

Jag vill ta chanser, mitt undermedvetna är rädd, men jag är redo att ignorera den och bara prova mig fram. Man kommer ingen vart om man sitter här utan handling. Jag är så less på att mina skrivna ord är det starkaste jag har, men det vet ni inte, ni ser bara bilderna. Mina ord är min mur, bakom dem är jag stark. Bakom dem så är jag hon som jag vill vara. Jag vill bara få chansen att visa er vem jag är. Jag är svag och mänsklig, i behov av närhet och förståelse. Jag tar en fjäder och gör det till en hel bondgård. Och det låter så mycket mer än vad det är. Fia och jag har en klubb, den där vi kan bara vara de galna två vi faktiskt är.

Men som alltid så skriver jag, sjunger jag, talar jag, som om hela världen stod i brand men den bara föll in i ingentinget. Vilket ibland, som situationer som denna, bara är skrattretande eftersom det aldrig var så.

Det var väl aldrig värt att bli irriterad och sur över, men det ligger bara så mycket djupare. Jag tror jag lever kvar i svårheten att charma människor men lättnaden att hålla dem kvar. För nu är det nog tvärtom, och jag vet inte hur man vänder det. För jag har lessnat på att ingen håller sig kvar för att se vad som verkligen ger mig hysteriska skrattattacker eller att gamla människor på film får tårarna att rinna likt varma bäckar i ett vinterrike. Ingen stannar kvar för att se min rynka mellan ögonen när jag funderar över något, ingen håller sig nära för att höra mina hjärtslag och känna värmen från min hud när den skiftar till rodnad.

Ingen hör min röst.


Carolina.

Kommentarer
Postat av: Fia

Har vi en klubb?

2010-05-08 @ 12:59:50
URL: http://lagfesten.blogg.se/
Postat av: Marina

Sv. Ja, såklart att jag gör!

2010-05-08 @ 15:07:32
URL: http://marinaronnquists.blogg.se/
Postat av: Ida

Sv: Kom och quizza med mig nångång då :D

2010-05-10 @ 10:08:09
URL: http://crashcourse.blogg.se/
Postat av: Marina

Sv: Haha, du verkar vara den enda ;)

2010-05-10 @ 22:23:08
URL: http://marinaronnquists.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0