- 21.21

Jag har en klump i bröstet som sprids ut i benen och gör de svajiga likt flaggor i storm. Jag förstår inte hur det kommer sig, men ändå vet jag att det är svårt att andas. Det är som om jag väntar på något, en önskan jag ännu inte riktigt vet vad. Om jag skulle höra röster från insidan skulle det vara en skrikande viskning, så pulserande smekande. Jag ser framemot allt och räds för ännu mer.

Jag önskar att jag kunde skriva symfonier om något, poesi om oförglömliga ögonblick.

Carolina.

Kommentarer
Postat av: Ida

Svar: Hahahah! Ja vem vet, jag kanske smygfotar dig ibland och låtsas att det är JAG hehe.

2010-06-14 @ 11:49:40
URL: http://crashcourse.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0