- Till vildingarnas land

Jag har sett femton minuter in i filmen, grät efter fem. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag klarar av att se mer av den, inte ikväll. Anledningen till det är att jag saknar min bror. Jag saknar honom så hårt att det river stora hål i hjärtat. Min älskade lilla kufiska bror. Han är mitt allt.

Jag finns alltid där du viskar, blunda och ropa på mig i tanken så ska jag svara dig. Låt oss drömma tillsammans, bort från läxor, från skällande föräldrar och tråkiga dagar. Jag älskar dig.


Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0