Olina

De senaste veckorna har jag känt mig så disorienterad. Jag tappar dagar och tid, jag blandar ihop möten och planer. Jag känner mig ibland som världens sämsta vän för jag inte har lyssnat tillräckligt noga på vad mina vänner har att säga och glömmer vad jag själv har sagt och till vem. Det känns sjukt förvirrande att inte veta vilken dag i veckan det verkligen är. Eller vet gör jag väl men jag blandar ihop dem i mitt huvud och tror att det är onsdag idag fast det är torsdag. Då undrar jag bara, om det är torsdag idag, vart tog onsdagen vägen?

Just nu känner jag behovet att vara bland mina vänner, men samtidigt känner jag att jag sluter mig. Det känns så dubbelt. Jag tror inte att ni ser det för jag gör allt för att visa upp den fasad jag vill. Men ibland rusar tankarna och jag kommer på mig själv stirra tomt ut i ingentinget även om jag känner hur min röst rör vid luften.

Vad beror det på? Vart är jag på väg? Jag har tusen frågor i mitt huvud, men få svar. Det är så mycket som händer inom mig för tillfället, något jag inte rår för. Något som tar plats så annat får vänta. Fast det har aldrig varit det ni alla trott, det är inte så uppenbart så ni kan dömma.

I don't want to be tough
And I don't want to be proud
I don't need to be fixed and I certainly don't need to be found
I'm not lost
I need to be loved


Carolina.