Olina

Jag är livrädd. Att jag ska ha slitit sönder något vackert. Att även om du någonsin förlåter mig, är jag rädd att det inte längre kommer vara vi. Jag bryr mig inte hur du är min, bara du är det. Jag älskar dig, jag vill ge dig allt. Jag vill att du ska lyssna på mig nu och innan, inte gå efter något en halv liter sprit fick mig att säga. För det är världens största lögn. Jag var sårad, förvirrad och påverkad. Medan du säger att allt som du uttrycker influerad av alkohol är sant, det jag ska lyssna på, så är allt jag säger när jag är det något du inte ska lyssna på för jag drar alltid förhastade slutsatser.

Jag har gjort världens största misstag, jag skulle aldrig ha druckit i lördags. Så som du ångrar det du gjorde den där natten du inte kommer ihåg något från, då du var någon annan, ångrar jag det här. Om inte mer. Snälla kom tillbaka. Ta inte åt dig vad jag sa. Var arg på mig men ta inte åt dig av vad jag sa. JAG MENADE DET VERKLIGEN INTE.

Just nu gör jag allt du begär, låter dig vara tills du tar mig tillbaka. Därför skriver jag detta till dig här, för du sa en gång att du läste den här ibland och jag hoppas att du ska göra det nu med, jag bryr mig inte om vem som läser det mer. Du måste få veta.

Säg alltid att du älskar mig om det är det du känner. Jag bryr mig inte om något annat. Jag vill bara att vi ska ligga i min säng och prata om vad som helst innan du går. Jag vill sitta på gamla tågstationen och röka i några timmar. Jag vill ta promenader till Statoil. Jag vill göra dig glad.

Jag hoppas att allt inte bara har försvunnit inom dig, att jag fortfarande är den jag var för tre dagar sedan. Jag gör allt för dig. Min bästa vän.

En del av din själ har fastnat i min, just nu skaver den så hårt.


Skelettapa.