Olina

Jag försöker att inte tänka på att jag saknar dig, eller att jag inte förstår varför. Nästan så att jag känner mig bedövad. När man har en tid gått och stängt av så blossar det upp riktigt starkt när det väl gör det. I tårar, skratt och ilska. Det jag inte kan förstå heller är att jag känner den där saknaden, fast jag är här. Något göms och försöker glömmas. Det är kanske bäst att ligga lågt, jag vet bara inte hur lågt man behöver ligga eller hur länge för att det inte ska balansera mellan längtan och glömska.




Show me the way into your heart