Olina

Jag har en tendens att tänka saker till det svåra. Jag har oftast svaret i ena handen men letar ändå så febrilt i den andra. Ibland ser jag inte att det kanske inte är svaren som är det viktiga. Men vi som människor söker alltid efter svar, denna resa för att förstå så mycket som möjligt. Men förstår vi verkligen så mycket mer när vi vet svaren?

Ramla, fumla, söka - jag har aldrig sett klart även om stunder har givit mig en bättre insikt över mig själv. Det kanske är så att vi trevar oss fram i ett ändlöst mörker, där vi inte ser om vi trampar på någon annans tår eller knuffar någon över kanten. Men mörker behöver inte betyda något dåligt, för ibland så går vi in i någon som börjar lysa. Det är människor som visar oss oss själva, bygger på oss styrka och ljus så vi sedan kanske kan lysa upp någon annan.


Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT