- 14.55

Jag vet inte om jag vill spela erat spel, jag vet definitivt att jag inte orkar. Att hamna i korselden som någon annan framkallar suger energi jag inte har. Lögner som jag inte ens vet om, hela mitt liv har centrerats kring lögner känns det som. Jag har fallit offter för svidande lögner, jag har slungat lögner som vattenballonger med stinkande lava, jag vill bara lämna det till då och leva på ärligt hopp nu. Jag säger inte att det är fel, ibland måste man göra vad situationen kräver, men kan inte relationen mellan oss vara rak och ärlig?

Det är det enda jag begär.


Det var ett tag sedan jag kände mig såhär, tankfull vill säga. Mycket händer på lite tid, tid som för tillfället känns som något jag inte har. Jag ska börja ett nytt liv om en månad, lämna allt jag känner till och älskar för en ny framtid. Jag älskar det, känslan av rädsla, men just nu tänker jag bara på vad jag kommer sakna. Jag hade tänkt spara den känslan till senare, och bara se den ljusa framtiden. Men jag vill inte längta för mycket, längtan drar tiden snabbare framåt och nu vill jag bara njuta av nuet där allt som är här finns. För att rädda mig själv från rivande saknad.


jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Jag vet nog inte vad den här texten betyder, vad den betyder för mig. Väldigt mycket och väldigt lite, skulle jag tro. Den handlar om en person, några personer, om staden själv. Jag vet inte. Jag är i ett "jag vet inte"-tillstånd idag, ett där jag bara känner utan att tänka på det jag tänker. Det brukar väl oftast vara då jag använder text också. Glädje, eller lättnad rättare sagt, har nog aldrig varit min kreativitets starkaste sida. Inte heller konkret smärta, det blir mest värdelöst rabbel som jag senare bara raderar.  Jag tror jag är på min topp när det är något som gnager, kanske något jag oftast aldrig listar ut vad det är. Det formar ord och text som jag aldrig kommer ihåg senare fram att jag ens har känt.

Ibland känner man väl helt enkelt lite för mycket än vad man egentligen känner.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0