Olina

jag har åtrigen hittat en gammal favoritlåt, en jag inte har kunnat lyssnat på på länge. men den är så himla vacker, men väldigt ångestfylld, kanske inte bäst för min inre kamp. men idag känns den bara vacker. som allt annat, allt känns så himla vacker just idag och jag vet inte varför. det är inget specielt idag, inget vackrare än igår eller mer stabilt. med på något förunderligt vis så klarar jag av det idag. jag känner mig en smula stark idag.

jag flyger inte högt av glädje men jag känner mig bra ändå, jag har en Millan på Msn som jag känner att det var ett tag sedan jag kände sådan stark saknad av. hon är en vän, en nära vän till mig, en relation som inte är så himla okomplicerad som kanske någon av mina andra relationer är. jag vet inte riktigt varför heller. det har varit mycket upp och ner, det har funnits stunder då vi har skurits och stunder då det inte har funnits något mer underbart. även fast vi aldrig har varit riktigt osams. och nu, nu när allting är som det är så är det som att det finns en spärr i mig som gör det svårt att umgås med henne så som jag gjort förut. hon symboliserar en tid, en som känns så svårt nu. hon är låten Why i kött och blod. min vänskap med henne känns på något sätt bitterljuv, och minnen vi delar är i största grad minnen som gör mig illa om jag känner mig dämpad. men det ska inte hindra oss, det vill jag inte. inte alls. jag tycker inte om psykologiska spärrar. de ska bort. jag älskar henne även fast jag kanske inte visar det på samma sätt jag ger mina andra vänner uppskattning. jag tror hon vet det.

tror ni inte att jag spillde kaffe på mitt rena golv idag då? och sedan i sängen?! jag har ingen kroppskontroll idag. hoppas den blir bättre tills jag ska ner på stan och fika med Marina som ska färga håret på mig idag. hoppas det blir bra iallafall så jag slipper ha mössa påmig en månad.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT