Olina

Tre dagar i Västerås, två i skolan, och man börjar redan komma in sig. Man känner hur dagarna kommer se ut och än så länge känns det väldigt bra. Även fast hemlängtan svider nu i början. Det är jobbigt att vara så långt borta från någon man vill vara så nära. Jag saknar väl flera stycken, men det finns någon jag saknar mest. Det låter kanske hemskt och jag brukar inte tycka om att göra skillnad på de jag älskar. Men vissa saker känns ouppklarade hemma i Söderhamn. Saker jag inte riktigt fått grepp om, frågor som virvlar i mitt huvud dag ut och dag in. Jag tänker mycket nu på kvällarna, så det är skönt med ett avbrott från tankeverksamheten om dagarna när man har fullt upp med att lära sig nya saker och gå in i kreativiteten. Men du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Det spelar ingen roll hur mycket någon säger till mig att inte tänka, eller åtminstone inte tänka så mycket. Det smyger sig ändå in. Det är så mycket jag vill veta och som att jag även vill att du ska veta.

Jag vill vara din.


Carolina.