- "Men jag kollade ju på den fina sjön!"

Jag vet inte riktigt vad förra inlägget handlade om, det var nog snarare ett två minuters jag-behöver-få-ur-mig-något än verkliga känslor. Vi skulle precis åka från Ljusne med.

Jag och Marina tog en spontantripp upp till Gussebacken med chilichoklad glass och soliga sinnen igåreftermiddag. Efter en massa plumsanden i massa snö så kom vi fram till bänken vi siktade in oss på där vi kunde påbörja våran vårnjutning. Det var verkligen fridfullt. Solen värmde våra vinterfrusna kroppar och det blev någon form av seriöst samtal där i stillheten. Jag tycker om stunder där jag och Marina verkligen öppnar oss, även om det gäller saker vi inte egentligen behöver bry oss i. Det är sånna stunder jag verkligen uppskattar henne. Alltså påriktigt riktigt, lite mer än vanligt om man säger så.

När glassen gick mot sitt slut och solen började kännas kall så begav vi oss mot bilen, men ingen av oss kände att det riktigt var dags att bege sig hem så vi körde lite rally i Ljusneskogarna. Tog vägar ingen av oss hade åkt och blev fundersam om vägen skulle leda någonstans. Efter ett, och det enda, bilmöte så insåg vi att vi inte var påväg mot ingenstans iallafall. Fast sen så rusade våran fantasi iväg när vi såg någon form av lagerhus eller vad det nu var, kanske var det ett gammalt människoslakthus ala Hostel och mannen i bilen var slaktaren och vi aldrig skulle ta oss ut ur Ljusneskogarna! Vi skrek och körde gasen i botten. Jag har nog aldrig skrikit så många gånger i någons bil som med Marina. Inte ens nära-döden-mot-Gävle med Caroline.

Kvällen stod stilla. Film med mamma som jag gav upp efter halva för att försöka sova. Men sova gick inte för halva Svergie kände på sig att jag skulle sova och hade en huvudvärk så då är det så himla kul att smsa Carolina Andersson ska ni veta.

Idag ska jag försöka vara produktiv, om min huvudvärk vill lägga sig någon gång vill säga. Fundera ut både viktiga och mindre viktiga beslut. Kanske städa lite? definitivt ta en dusch! Min mamma inspirerar mig till att vara vårfin.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0