- 21.30

hundratusenkänslorisekunden.

jag vill inte bli henne. inte ett nytt offer för hjärtskav i oändligheten. även fast alla dessa år har gett mig irritation så finner jag nu medlidande i hennes ord. även fast jag inte vill medge det.

Seems like just yesterday
you were a part of me
I used to stand so tall
I used to be so strong
Your arms around me tight
everything it felt so right
Unbreakable like nothing could go wrong

Now I can't breath
Now I can't sleep
I'm barley haning on

även om en massa gick fel lite då och då så kändes det alltid rätt i hjärtgropen.


ATOMVINTER

carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0