- 17.53

jag vill dö, jag vill leva. jag vill ingenting och jag vill allting. katastrofalt delad och förvirrad. det är inte bara du som ibland bara vill köra in huvudet i väggen och se den färgas röd. höghus högt fall från himlen ner på marken. skrikandes i plågor men ändå inte så illa. jag vet inte längre vad jag ska säga eller skriva. bara ordrabbel som ingen förstår. det kliar i mig att skrika, men ändå göra jag inte det. jag kanske borde lyssna på fyllots råd och tankar, eller bara följa mitt hjärta. vem vet när jag själv inte vet ett skit. jag har aldrig tyckt att känslor inte har funnits innom men jag har beundrat lugnet att inte behöva besvara klådan. vi dog inte i fallet, vi slog huvudena vettlösa och osäkra som vi inte ens visste. vi var känslomänniskor som nu inte vet ett dugg eller ännu funderar på att veta. men varje 11.11 får höra mina tankar, varke ton av en gitarrsträng får känna hjärtskalvet och varje busstur får se mina tårar. genomskinligt grå. 

och ändå känns det som att det här är den bästa terapin. men jag har funderat på att sluta.

CARRY ME AWAY ON CONCRETE PILLOWS 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0