- Merci beaucoup

Hemma igen från Hultsfredsfestivalen, ett minne för livet. <3

Två dagar har gått utan något som helst vettigt gjort. Kanske kloka ord och kreativa tankar, men inget konkret resultat. Rastlöshet och orkeslöshet har låst min kropp att göra något annat än att sitta här. Jag tänker mycket med. Det är sommarsoliga dagar i mitt sinne med en underton av moln, men inget att oroa sig för. Ena stunden så ligger jag fnittrandes på golvet och håller på att pirrar sönder medan det den andra sekunden har slagit över till rivande saknad. Men det hör väl till.
The time for sleep is now
It's nothing to cry about
Cause we'll hold each other soon.
Jag vill sniffa, jag vill hålla hand, jag vill ha det som förra veckan plus sexet. Jag vill älska lika mycket som mitt hjärta gör.

Jag försöker mig på tafatta försök till att vara estetisk, men jag lyckas aldrig. Vem jämför jag mig med egentligen? vem skulle jag kunna jämföra mig med? Nej, just det. Ingen. Jag är bara jag så som någon annan är någon just den. Jag kan mitt, men vad kan jag? Jag vet att jag kan något, säkert att jag kan något väldigt bra också, men jag kan aldrig få upp det till mitt medvetande. Frågor som snurrar mitt huvud till yrsel. Men det kommer väl. Tillsvidare får jag njuta av närheten av mina vänner, av min älskade.
Jag är lyckligt lottad, jag är en sol med mörka fläckar. Fläckar som inte syns när jag skiner.

jag älskar dig ma chérir

/ SunnyOlina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0