Olina

Ibland finner vi stunder, sekunder av insikt, då vi stannar upp.
Vi står i gränslandet mellan kropp och själ, ser det vi har i och omkring oss. Vi ser ett tröstande samtal istället för geografiska avstånd, en kyss på axeln inte förlorade ord, en samhörighet bortom turbulensen. Skratt som överröstar tårarna.

Vi andas in verkligheten bakom våra önskemål. Önskemål som redan är våran verklighet.
Ett uppvaknande ur vår envisa bilndhet.


/ Carolina