Olina

Det är i dessa ögonblick man önskar att man kunde ha sagt mer och gjort rätt, funnit orden och hållt kvar vid det förflutna. Du känner att doften av vad då var hemma fortfarande finns kvar och du inser vad det betyder. Saknad.
Och man skäms, för att det var så lätt att inte ha tid, att inte finna ro. Då gårdagen fanns, fanns vi med, nu har vi bara legat på vinden, funnits men inte har varit där.
Du och jag, glädjetårar och läxläsning, långa förtroendepromenader.
Det finns alltid hopp och vi kan alltid ge oss kraft till morgondagen. Jag bara saknar dig.
Vi är starka, vi är olika, men ändå så starka.
Jag önskar att jag hade funnit orden tidigare, eller något som visat vad du har gjort mig till.
Men vi är här nu, år efter våran topp och vi är fortfarande vi, bara med mer erfarenhet.
Hösten 2003, finns fortfarande i mitt hjärta.





/Carolina.